Känner en enorm press, ifrån allt.
Samhället är nog den största boven hos alla, man ska ha det nyaste man ska ha råd med att gå ut på krogen, gå på bio, åka på semester med mera. Det är helt sjukt, att man ska känna den pressen att ha råd med detta. Jag tänker på dessa stackars barnfamiljer. Jag tror att personlig konkurs är väldigt vanligt nu för tiden och det gör mig väldigt rädd..

Jag har en flytt som kommer om ca 2½ månad, och jag börjar känna mig lite stressad, har massa att göra, som att packa det klart :P haha Sen så ska man ju rensa samtidigt och det tar ju sin tid. Sen så måste jag tapetsera på endel ställen i lägenheten eftersom mina katter är som apor :P haha Men som tur är så är det bara på fyra ställen.
Sen så är det ju så att man måste ringa och göra flyttanmälan, som internet och telefon och det kan man ju inte göra än för man vet ju inte när man kan flytta in, och så ska man säga upp elen också men det vet jag inte riktigt när man gör. Men det får man ta reda på.



Sen är det den största pressen personligen, det är jobb! Jag måste ha jobb. Jag har vart arbetslös nu två månader efter att jag jobbade i ca 3 månader, och jag kommer ihåg sista dagen på jobbet, det var hemskt, jag hade sådan panik för att jag var utan jobb igen, jag var tvungen och gå till arbetsförmedlingen igen. Att sitta hemma utan ett jobb är extremt jobbigt, man lever på normen som är precis att man klarar sig, man kan knappt göra något.

Tänk om man fick svar ifrån en arbetsansökan snart. Då skulle det bli lite ljusare i livet.