Jag skäms så mkt för igår älskling. Jag ber så himla mycket om ursäkt för mitt humör.
Jag älskar dig

Idag är det 3 månader med älskling.
Kan man älska någon mer än vad jag älskar Jimmi? Jag tror inte det.
Han får mig att känna olika känslor på en och samma gång och det är bra.
Kärleken till honom är så stor att orden inte räcker till.
Jag älskar dig så himla mycket och det kommer jag alltid att göra.

Grattis Fredrik! Hoppas du får en bra födelsedag! =D

Jag är så trött på det liv jag lever. Så nu har jag bestämt att på måndag nästa vecka då ska jag ändra på mitt liv så gott som det går. Jag ska ta tag i mina matvanor, för dom ser inte så bra ut i dagsläget.
1 - 2 mål om dagen, och de består av en macka per mål och det är ingen vidare bra.
Sen ska jag försöka och ta mig ut o gå en gång om dagen.
Sen är det lägenheten, den ska inte se ut som den gör nu, ska sätta upp att den ska städas en gång i veckan.
Ska snart ner till tvätten, sen ska jag laga mat :)

Saknaden efter många är så stor just nu, dom här dagarna har jag haft sån stor saknad. Så fort jag ser något som påminner om dom eller om ett minne av dom kommer upp så får jag tårar i ögonen. Farfar och Farmor, jag kommer fortfarande ihåg hur det luktade hemma hos dom, dom spelade mycket kort, så dom hade gamla slitna kortlekar liggandes framme och det var så det lukta hos dom, kortlek. Jag hade förut en gammal kortlek och den sparade jag bara för att påminnas av dom, men nu är den borta. Morfar, så fort jag ser en traktor får jag tårar i ögonen och tankarna kommer till honom. Gammelmorfar, dig påminns man av varje gång man åker till Mölltorp, när man ser alla tavlor du har målat. Star, honom tänker jag ständigt på, tänker hela tiden tänk om jag hade haft pengar och kunnat få honom opererad, då hade han funnits kvar hos mig, jag saknar hans kärlek, han va bara min och jag var bara hans, jag tackar dom där uppe som skänkte mig en ängel. Sunny, jag saknar han jävelstyg, det är sjukt att jag saknar att ropa med skällande röst "SUNNY", jag saknar han spinnande, hans ögon trängde in i ens själ.

Saknade av så många nära är jobbigt, det är extra jobbigt när saknaden för alla kommer på samma gång. Saknade kommer alltid att finnas här, det är något man inte kan göra något åt.

Någon gång kommer jag att få träffa dom igen. Den som kommer och visar mig vägen den dagen är nog min star. Han visade mig vägen tillbaka till livet, så han kommer nog visa mig vägen då också.

Saknaden är något vi kommer att få leva med

Jag älskar dig med hela mitt hjärta. Du får mig att le, du får mig känna mig varm inombords och du får mig att inse vad kärlek är och kärlek är vad jag känner för dig.
Jag hoppas inte den dagen kommer då jag kommer att förlora dig.
Du är allt för mig, du är mitt liv.
Jag älskar dig!

En känsla av tomhet, det är något som gör en svårt att le. Ibland känns det bara tomt. Även fast hjärtat är fyllt med mycket kärlek, så känns det ändå tomt endel dagar. När man sitter i sin lägenhet, det är tomt, det ekar, då ekar det i hjärtat med. Varför känns det så ibland ? Jag vet inte. Jag kan inte säga att jag önskar att det vore som förr för det gör jag inte. Då hade jag inte min underbara pojkvän som har fått mitt liv att bli värt att leva, då hade jag inte underbara vänner som dom jag har nu, äkta vänner.
Jag hade inte bra kontakt med min familj som jag har nu, allt är så mkt bättre nu än i det förflutna.

Kan man känna sig mer ovälkommen någonannanstanns än här ?
Dom kan väl säga som de är i stället.
De finns inget som sårar mer än när man inte sig välkommen hos dom man kännt hela sitt liv.
Det gör ont...

I morgon åker jag och tjejerna på åbo-kryssning. Det ska bli så himla kul att äntligen få göra något för min egen skull, åka iväg och släppa alla problem och tankar och ha kul.
Kommer sakna Jimmi väldigt mycket, men det kommer bli så skönt att träffa honom sen på söndagen, och det är något jag längtar till. Sitta på tåget hem och väntar på att få komma till skövde och sen ta bussen hem. Den tiden kommer va så himla lång, för om man väntar på något gott väntar man alltid för länge.

Denna dikt skrev min syster till mig 2004.
Älskar dig syrran och jag kommer alltid finnas här för dig!

To My Sister

I never realized how you felt.

I was too caught up in my own problems

- My own pain.

I wish I could have been there for you,

But I’m here for you now.

Whenever you want to talk, I’m here.

I can’t tell you how glad I am

That you are feeling better.

How glad I am to see you smile again.

I used to think that you hated me

And that you were ashamed of me.

Maybe you thought the same about me.

I want you to know that I

Never for one moment hated you.

I think we both were too blinded by the pain

To see the truth.

Too blinded to see

That there were actually people who cared about us.

I will always be your sister

And I will always be there.

- Forever and ever.

Fick en jättefin ros av min älskling igår. Jag älskar dig så himla mycket att mitt hjärta gråter när du inte är hos mig, när du är hos mig ler mitt hjärta och det dunkar fortare. Du betyder jättemycket för mig, tack för att du finns i mitt liv, tack för att jag får finnas i ditt liv.

Fick mitt köksbord igår =D Satte ihop det, och sen gick till hem och hobby o köpte duk, ljuslyckter och servetter

Jag satt nu och läste min kusins blogg (http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11526443) där hon skrivit till min morfar hennes farfar. Som lämnade oss för 10 år sen den 28 April i år. Mina tårar forsar fortfarande ner för mina kinder efter jag läste hennes inlägg.

Jag önskar jag hade haft bättre kontakt med honom, att jag inte hade vart rädd för honom. Begravningen är en enda svart lucka. Min morfar var väldigt älskad, det va han som höll ihop släkten. Han och min gammelmorfar. Gammelmorfar lämnade oss samma år 19 Juni. Morfar och gammelmorfar är väldigt saknade här. Det var väldigt svåra månader för oss i släkten. Vi saknar dom och kommer alltid att göra.

Många har nog den känslan. Känslan av att man inte duger. Alla måste ha haft den minst en gång i sitt liv. Det är en känsla som alla går igen. För endel är känslan väldigt liten medans för andra så är känslan väldigt stor.
Endel dagar så känns det som om jag vore i någon annans kropp, och jag känner att mina ögonen inte tillhör mig. Man känner sig så himla himla ful och att man inte duger för någon.
Men varför ska man ens tänka den tanken: "Duger jag?"

Jag har för en gångs skull börjat känna att jag duger... det är jobbigt i början, för man är så van vid att ha den känslan av att man inte duger.
Man måste låta den tid som krävs för att man ska känna att man duger..