Veckans ros går till min pojkvän som står ut me mig och mitt humör. Och för att jag fick en mycket trevlig helg med honom <3 Jag älskar dig!!

allt gå en gång, känner mig stressad, pressad, panikångesten blir värre och hatisk mot sig själv.
Vad ska jag göra? får panik! Jag orkar ingenting, jag kan börja gråta mitt i allt ihopa, jag går sönder snart.
Känner mig inte tillräckligt bra. Känner mig så himla misslyckad. varför ? jag vill känna mig mer säker på mig själv. helst nu...

Idag åker jag in till stan med älskling, vi ska gå på stan och sen upp till syrran :) äta lite me henne och så :) sen blir det bio :D 2012 =D
Ha en underbar dag, för de ska ja ha :D

varför saknar man något man aldrig har haft och kommer aldrig att ha?
När jag ser ett gäng tjejer som har så jävla kul, och är verkligen tajta blir jag nästan deprimerad.
Jag vill också ha det så. Men jag kommer aldrig få de, för att jag klarar inte av tjejer egentligen.
Det blir bara tjafs och massa falskigheter, och jag känner att jag kan verkligen inte slappna av som jag gör när jag umgås me killkompisarna. Tjejer är så svåra och komplicerade. Förstår mig egentligen inte på dom.
Det jag saknar är att få sitta o fnittra, och prata om sex och kärlek och få vara tjejig. Det som skrämmer mig mest är, den dagen jag gifter mig, vilka ska ordna min möhippa och vilka ska va mina tärnor. Jag är rädd för att jag kommer få stå där själv. Jag saknar den vänskapen..

Idag är det 5 månader med den jag älskar extremt mycket!

Detta är förra veckans ros, missade igår. Den går till min syster! =D Tack för att du räddade julen för mig!

Jag vet inte vad jag ska göra, det är så himla svårt. Det har blivit så mycket nu. Jag vet inte om jag orkar mer.
Jag vet inte något längre...

Varför blir de så att man alltid ser de dåliga ? Man ser aldrig de bra i livet. Eller är det så att man tänker för mycket ? När man så djupt nere en gång, kan då bli riktigt lycklig någon gång ? Eller gjorde de felet, o tackade nej till hjälp hela vägen ut ? Skulle livet sett anorlunda ut idag om jag hade levt mitt liv anorlunda ? Skulle jag suttit här ? Skulle jag ha träffat Jimmi ? Skulle jag vart en helt annan människa ? Det är något man aldrig kommer att veta. Men varför ens tänka så ? Om! Varför inte ens sluta tänka, bara leva, och njuta av de man har...

Jag vill att du ska le med mig, och jag vill le med dig! Det är det bästa som finns, det är något som värmer så himla mycket i min kropp och själ. Att se dig le får mig att le, får mig att bli varm och får mig att slappna av.
Så le med mig... <3

I går var det 8 år sen. Det känns som om de va igår, det känns som om de va igår vi skulle "rymma", men slutade med att vi gick vilse, och till slut hittade vi hem till mig, o där somnade vi i soffan med huvudena emot varandra.

Jag ångrar och jag skäms för att jag inte gick på begravningen. Men jag vågade inte, efter att folk hade gått runt och sagt att jag hade skrattat, kände jag mig inte "välkommen". Jag vet ju själv att det bara va skitsnack, så varför gick jag inte? Vi var ju trots allt bästisar när vi var små. Du är saknad och kommer alltid att vara!

Det är för mycket känslor som finns hos mig, det är så många men så få som kommer ut.
Jag vet inte hur jag ska hantera dom, och då blir allt så fel.
Tårarna kan börja rinna för ingenting, kan bli irriterad för ingenting. Det är jobbigt, jobbigt att andra ska tro annat. Men det är inget, inget dom gjort. Jag vet inte hur jag ska hantera känslorna bara.
Dom största känslorna är för den jag älskar, och dom har blivit så extremt stora att jag har blivit rädd, för jag vet att om jag förlorar honom så kommer det göra så himla ont, felet är att jag tänker för mycket, att jag hela tiden är rädd för att bli lämnad och sårad, de är nog för att jag har blivit sårad så himla många gånger. Kanske är det ett försvar, jag vet inte. Jag vill bara få ut mina känslor, och få endel av dom besvarade på samma sätt, och de är då kärlek.  Ilska, hat, besvikelse och allt det vill jag helst inte få besvarad, men de kan man inte bestämma tyvärr. Vill bara bli befriad från dessa känslor..

Det är ingen som förstår hur det är för mig när jag börjar väga för mycket, det är INGEN som förstår!
Den paniken jag får, det går inte förklara, ångesten kommer fram som en stor smäll. När man inte får på sig sina kläder längre får mig att stortjuta, jag får panik, vill inte göra något, min dag blir förstörd. Jag har egentligen fettfobi, även fast många kanske inte tror de, så har jag det. Nu har jag kommit till de att jag får inte ens på mig hälften av mina byxor, så jag går ut o går varje dag, jag dricker bara vatten till maten och jag äter inget socker. Jag gjorde de lite igår dock, min syster fyllde år så. Jag förstår inte varför inte någon förstår mig! Känslan att att känna sig äcklad av sig själv är hemsk. Jag önskar jag kunde hålla min vikt...

Hoppas din dag blir bra!! =D

Jag orkar inte mer! Det händer saker hela tiden känns det som! Vänner ? Vet inte ens vart jag har dom. Vet jag ens vart jag har någon? Alla är så uppe i sitt eget, o jag ska alltid lyssna på dom, o dom har sånna problem, o de kan bara vara skit problem, medans jag har större problem och dom lyssnar inte. Just nu vill jag bara att någon ska lyssna

Nu vill jag bara hem! Hem och slänga över musik till mp3spelaren och sen gå ut o gå och få av mig av allt detta! Är helt slut efter allt som hänt. Och bilden av hur min moster ser ut efter bilolyckan får jag inte bort. Måste ut och gå av mig alla känslor..

Varför ska man bli osams och såra varandra ? Varför inte bara vara trevliga och mysiga mot varandra ? Att försöka det är något man måste göra, jo visst ska man bli osams ibland. Men kanske inte allt för ofta, man måste kunna lite på varandra, lyssna på varandra och förstå varandra, men det viktigaste av allt är att ta hand om varandra, ge kärlek, visa sina känslor, beskriva sina känslor. Bara man verkligen får det bekräftat, och det är något man behöver ofta. Om du har någon där ute som betyder så jävla mycket för dig, som får dig att bli varm i hela kroppen och som får dig att le, sitt då inte vid datorn, visa för den personen hur betydelsefull den är för dig! I morgon kan de va försent...

Droger finns de massa av, många dåliga men en bra och den drogen kallas kärlek. Man blir glad, man går på moln, man blir varm och lugn inombords, men när man är ifrån varandra så känner man hur mycket man behöver dom känslorna i kroppen. Man blir nästan tokig av att inte få ha den hos sig. och som alla andra droger så blir man dålig när man slutar men sen läker man. Men en sak är att man ska inte missbruka kärlek. För kärlek är en stor grej.

Jag har skaffat en ny kisse, som jag glömt o lägga ut :P
En svart lite katt med brunt i sig, väldigt livlig om man säger så :P
Har döpt honom till Flash.

Man försöker så mycket här i livet, man gör allt för att känna att man är bra nog för en annan person, men hur mycket man än försöker så blir man aldrig det. så känner jag iaf. Men vill man verkligen försöka ? Om jag inte duger som jag är, varför är de då värt o försöka ?