Varför blir de så att man alltid ser de dåliga ? Man ser aldrig de bra i livet. Eller är det så att man tänker för mycket ? När man så djupt nere en gång, kan då bli riktigt lycklig någon gång ? Eller gjorde de felet, o tackade nej till hjälp hela vägen ut ? Skulle livet sett anorlunda ut idag om jag hade levt mitt liv anorlunda ? Skulle jag suttit här ? Skulle jag ha träffat Jimmi ? Skulle jag vart en helt annan människa ? Det är något man aldrig kommer att veta. Men varför ens tänka så ? Om! Varför inte ens sluta tänka, bara leva, och njuta av de man har...