Jag vill le som jag gjorde förut. Vill inte känna denna ångest, och allt. Sover dåligt på nätterna, vaknar flera gånger. Orkar inte göra något. Vill bara ligga i mörkret hela tiden... Och varför jag mår som jag gör de är för allt som har hänt runt omkring mig på sista tiden..

Många av mina närmaste mår dåligt. Och det får mig att må dåligt, jag ställer alltid upp och lyssnar även om jag har egna problem. Till slut blir det förmycket, och nu har jag hamnat där jag var för många år sen. Väldigt mörka tankar. När jag kollar mig i spegeln så ser jag nu ett ännu hemskare monster. Och jag känner hur jag blir bara större och större. Jag sitter och letar fel på mig hela tiden och när jag hittar ett fel då kommer paniken fram. Jag vill känna att jag duger, jag vill se mig själv i spegeln och för engångs skull inte se ett monster. Jag önskar att någon kunde förstå hur det är att se mig i spegeln igenom mina ögon. Men det jag mest önskar vore att någon verkligen skulle förstå när jag säger att jag verkligen inte mår bra. Jag vill va mig själv igen..