Tack 5 Augusti

Tack så himla mycket för att ni fanns för mig under mina svåra år. Att ni ens stod ut med mig. Jag var ett vrak. Som alltid fick psykiska anfall och bara skrek hysteriskt, skrek saker till er som jag inte menade. Jag har själv inga minnen av dom anfallen men ni har berättat för mig efteråt. Jag kommer inte ihåg er Jeanette och Johan något under dom åren, jag vet att ni va med, att jag träffade er. Men jag har inget minne av er. Inte resten av släkten heller. Mamma och pappa er kommer jag ihåg att ni var där. Jag hade en väldigt väldigt svår tid då, hade ständigt självmordstankar. Men dom det drabbade mest var ni, min familj. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er för att ni alltid fanns där. Mamma och Pappa, ni gav mig en ängel. Min Star. Jag vet att ni lät mig skaffa en katt för att ja behövde det under den svåra tiden. Men ni gav mig inte en katt. Ni gav mig en ängel. En ängel som räddade mitt liv. Hur ska jag någonsin kunna tacka er. Jag skulle göra allt för er. Jag kom till världen, till världens bästa föräldrar. Jag visste nog redan då att ni aldrig skulle lämna mig i sticket.

Tack för att ni förstår mig, tack för att ni finns!

Jag älskar er!!

Min underbara familj


Kommentarer
Postat av: Jeanette

Åh, den bilden vill jag ha, kan inte du skicka den till mig över msn ;)

2009-08-13 @ 08:43:59
URL: http://throughtheeyesofabutterfly.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

bloglovin

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0