De förflutna vill man lämna bakom sig, man gör det. men alltid på något sätt så kommer det förflutna ikapp en. Och det är då allt rasar. Antingen sitter man där helt tom i ögonen, inte ett enda leende och inte en enda min eller så sitter man i ett hörn och tårarna bara rinner. Då undrar man varför detta ska komma när man mår så himla bra, när man för en gångs skull är lycklig. Det är då man känner sig värdelös och tror att man inte förtjänar att vara lycklig. Men det är bara dumma tankar. Alla förtjänar att få vara lyckliga. Till och med jag.