11 år sen

Idag är det 11 år sen min morfar lämnade oss. Han var en mycket älskad make, pappa, morfar/farfar med mera.
Han kommer alltid finnas i våra hjärtan, våra tankar och i våra liv.
♥Morfar♥

Star

Min älskade star, saknaden efter dig är så stor, jag vill ha dig liggandes i mitt knä nu. Varför ska världen vara så orättvis. Jag skulle göra allt för att få dig tillbaka. Du kommer alltid finnas hos mig.
Min underbara älskade star!

saknaden

Saknaden efter många är så stor just nu, dom här dagarna har jag haft sån stor saknad. Så fort jag ser något som påminner om dom eller om ett minne av dom kommer upp så får jag tårar i ögonen. Farfar och Farmor, jag kommer fortfarande ihåg hur det luktade hemma hos dom, dom spelade mycket kort, så dom hade gamla slitna kortlekar liggandes framme och det var så det lukta hos dom, kortlek. Jag hade förut en gammal kortlek och den sparade jag bara för att påminnas av dom, men nu är den borta. Morfar, så fort jag ser en traktor får jag tårar i ögonen och tankarna kommer till honom. Gammelmorfar, dig påminns man av varje gång man åker till Mölltorp, när man ser alla tavlor du har målat. Star, honom tänker jag ständigt på, tänker hela tiden tänk om jag hade haft pengar och kunnat få honom opererad, då hade han funnits kvar hos mig, jag saknar hans kärlek, han va bara min och jag var bara hans, jag tackar dom där uppe som skänkte mig en ängel. Sunny, jag saknar han jävelstyg, det är sjukt att jag saknar att ropa med skällande röst "SUNNY", jag saknar han spinnande, hans ögon trängde in i ens själ.

Saknade av så många nära är jobbigt, det är extra jobbigt när saknaden för alla kommer på samma gång. Saknade kommer alltid att finnas här, det är något man inte kan göra något åt.

Någon gång kommer jag att få träffa dom igen. Den som kommer och visar mig vägen den dagen är nog min star. Han visade mig vägen tillbaka till livet, så han kommer nog visa mig vägen då också.

Saknaden är något vi kommer att få leva med

Tårar som forsar som floder

Jag satt nu och läste min kusins blogg (http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11526443) där hon skrivit till min morfar hennes farfar. Som lämnade oss för 10 år sen den 28 April i år. Mina tårar forsar fortfarande ner för mina kinder efter jag läste hennes inlägg.

Jag önskar jag hade haft bättre kontakt med honom, att jag inte hade vart rädd för honom. Begravningen är en enda svart lucka. Min morfar var väldigt älskad, det va han som höll ihop släkten. Han och min gammelmorfar. Gammelmorfar lämnade oss samma år 19 Juni. Morfar och gammelmorfar är väldigt saknade här. Det var väldigt svåra månader för oss i släkten. Vi saknar dom och kommer alltid att göra.

Star 6 Augusti

Det är ett stort hål i mitt hjärta, ett hål av saknad.

Många tänker väl "hur kan en katt betyda så mycket för någon?"

Tro mig det går. För ungefär snart 5 år sedan åkte jag iväg med mina föräldrar för att jag skulle få en katt. Det var under min svåra tid. Han va nästan 1 år. Det var ingen som ville ha honom, han blev utstött av mamman, så familjens hund uppfostrade honom. Han hette Piraten från början, det var barnen i familjen som hade döpt honom till det för att han hade en svart fläck runt ena ögat.

Jag bestämde mig direkt, jag vill ha honom. Och det var det bästa valet jag har gjort i hela mitt liv. Jag döpte honom till Star. Världens underbaraste kille. Tack vare honom så lever jag idag. Hon kom in i min själ och mitt hjärta.

När han var ungefär två år blev han jättedålig. Han bara låg i sängen helt borta. Drack inget, åt inget. När man klappa honom så hade man hela handen full med hår. Till slut fick jag knappt liv i honom. Vi ringde veterinären och åkte upp med honom direkt. Hon tog blodprov på honom och gavhonom en spruta med näring i. Efter det blev han pigg igen, men fick gick honom vatten med en spruta genom munnen ett tag. Sen kom svaren. Han var sjuk. Jag kommer inte ihåg vad sjukdommen heter men det är som HIV. Men det smittar inte. Veterinären sa att han kommer inte finnas hos mig så länge till. Kanske ett år som högst. Jag var helt knäckt. Min lilla Star, Sjuk ?

Han levde 3 år till efter det. Jag är mycket tacksam över dom åren. jag kommer fortfarande ihåg när vi lekte kurragömma i huset, hur kul han tyckte det var. Sättet han visade att han älskade mig, jag känner det fortfarande. Hur han stångade med ansiktet i mitt ansikte och nästan kröp ur skinnet. Min underbara kille, usch va jag saknar honom.

Den dagen allt blev så akut för ungefär ett halv år sedan, det var den värsta dagen i mitt liv. Jag var beredd på att hans sjukdom skulle ta honom ifrån mig. Men det var det inte. Njursten fick han. Och det var så illa att de antingen va operation direkt eller insomning.

Jag hoppas jag gjorde rätt val. Veterinären som gav honom sprutan sa att han hade inte blivit helt återställd efter operation.

Ingen kommer någonsin kunna ta Stars plats i mitt hjärta.

Han räddade mitt liv men jag kunde inte rädda hans...

Du finns alltid i mitt hjärta


RSS 2.0